The Delta Saints
Den "Bourbon-Fueled Bayou-rock" som The Delta Saints presenterat på skiva hittills har de genom ett frenetiskt turnerande lanserat på våra breddgrader flera gånger tidigare, och därigenom gjort Skandinavien till en av sina viktigaste marknader
Ännu mer spännande blir det nu - när uppföljaren "Bones" alldeles nyss har landat på skivdiskarna och visar upp ett band som är på väg någon helt annanstans, någonstans långt bortom sådant världsligt som genrebegränsningar och enkla artistreferenser.
Det har en naturligt förklaring. Bandets frontman och sångare Ben Ringel förklarar det bäst själv:
"We got to the point where what we were recording and playing had veered from what we were listening to and loving on our turntables, which can lead to discontent."
Så resonerar ett band som tar sin kreativitet på 100% allvar och som inte kompromissar med den.
Resultatet är förmodligen ett av 2015 års allra vassaste album. Bandet har klätt av sin bluesrock in på bara mässingen, skalat bort allt som skulle kunnat beskyllas vara förutsägbart inom genren och gett sig ut på ett äventyr som just nu inte ser ut att ha något slut. Det är The Black Keys, The White Stripes, Led Zeppelin, Clutch, My Morning Jacket och Band Of Horses i en enda stor, fullkomligt oemotståndlig mix. Det är till och med Hawkwind och Captain Beyond på sina håll. Alltsammans med trumspel som svänger tills du blir sjösjuk, samt naturligtvis med det för bandet karakteristiska dobrospelet i förgrunden.
The Delta Saints har tidigare släppt två stycken EP ("Pray On" samt "A Bird Called Angola", båda från 2010), ett fullängdsalbum (2012 års "Death Letter Jubilee") samt en liveplatta ("Live at Exit/In" från i fjol). Sedan starten för 8 år sedan har de avverkat i snitt 200 spelningar per år. Som ett bevis på att deras musik har en bred fanbase kan man lyfta fram några av deras forna turnékamrater, vilket är vitt åtskilda namn som Blackberry Smoke, Robert Randolph & The Family Band, Taj Mahal, Dickey Betts samt Michael Franti & Spearhead.
Som gruppens basist David Supiga sa vid ett tillfälle:
"It's hard to see progress when you're in the middle of things."
Fan tro't.
Men för oss, publiken som har förmånen att lyssna på detta makalösa band, är deras framåtskridande inget annat än en välsignelse.
Missa dem inte!
TDS at Ribs and Blues Festival.JPG
_DSC4056.jpg
new press pic 2015.jpg