Fjärde artist och årets "Dark Horse" på RRR2017 är brittiska soul-esset YOLA CARTER, född och uppvuxen som Yolanda Quartey i en trasig och fattig familj i en sliten arbetarstad i sydvästra England. Ryktet om Yola nådde oss redan i september efter ett hypat framträdande på AMA-festivalen i Nashville. De som såg henne där beskrev hennes urladdning som ett kärnkraftverk under en kontrollerad härdsmälta. I februari fick vi själva chansen att se henne på Americana UKs prisutdelning och gala på St John i Hackney, London. Och jösses vilken liveartist som startade upp galafesten med sin minihit "Home". Redan efter några sekunder var hela den gamla kyrkan i total gungning och jublet när "Home" ringde ut visste inga gränser. När sedan Yola vann priset Artist Of The Year var triumfen ett faktum.
Yola hade i november 2016 släppt egenproducerade EPn "Orphan Offering". Sex egenkomponerade och rejält karaktärsstarka låtar. Epn fick ett snabbt och positivt gensvar från den känsliga engelska musikpressen som vittrade stor talang. Förvisso är Yola en stor talang men hon är långt ifrån någon nybörjare. Hon var i flera år sångerska i hyllade och framgångsrika och hyllade americana/soul-bandet Phantom Limb som under Yolas tid bl.a. turnerade med Dr. John, Salomon Burke och Candi Staton. Redan i tidig ålder var Yola och hennes röst ansedd som en av Englands starkaste och hon var anlitad att turnera som sångerska på världsturné med Bugz in the Attic och Yola var också med och sjöng på Massive Attacks klassiska spelning inför 60 000 åskådare på Glastonbury Festivalens Other Stage 2008.
Yola har soul som få andra sångare. Soul i den mest ytliga bemärkelsen på det sättet att hon sjunger på samma sätt som de klassiska souldivorna men allra mest har Yola deep soul. Den soul man får av att växa upp med erfarenheter som antingen knäcker dig eller gör dig stark. När vi pratar med Yola framkommer en uppväxt präglad av det engelska klassamhället. En tjej som valt att bli stark och förlita sig på sin egen förmåga och sin egen musikaliska talang. Uppvuxen i ett trasigt och utfattigt hem där hennes psyksjuka mor förbjöd den unga Yola att överhuvudtaget befatta sig med musik. Något som så klart istället triggade den unga Yola att istället totalt hänge sig till musiken. I smyg frossade den unga Yola från tidig ålder i sin favoritmusik. Yola hittade styrka och hopp från sixties country, Stax-soul och stenhård gospel i Staple Singers anda. Redan tidigt förstod Yola att hon hade en bra röst och från det gick all tid åt till att spela, skriva låtar och sjunga.
Yola växte upp i hårda arbetarklass-kvarter där hon allt för ofta bevittnade och utsattes för våldsamma situationer och ofta med rasistiska förtecken. Det är Yolas bakgrund som svart, fattig, tjej och hennes erfarenheter som maskrosbarn som ger henne en närmast påträngande deep soul och en trovärdighet i både texter och uttryck få andra inom genren har. Men också en drivkraft och energi man omöjligt kan eller vill värja sig emot! Vi hoppas fler än vi kommer älska att få upptäcka Yola Carter och hennes musik på RRR2017!
A phenomenal talent, drawing on gospel, soul and country inflections
Av The Independent
A voice to die for…it could be likened to Aretha Franklin. She is that good.
Av Maverick
Country gospel with the driving energy of old-fashioned soul music...Her songs brandished big hooks and she filled them with stirring vocals, shouts, and yes, yodeling.
Av The Guardian
A distinct and confident solo act with an incisive songwriting style and a singing voice that blends country and gospel, rock and soul, the Staples and Dolly Parton.
Av Paste Magazine