Kassi Valazza

Kassi Valazza

Kassi Valazza har numera sin bas i Portland, Oregon, men hennes sånger hämtar allt som oftast sin inspiration från uppväxten i Arizona med dess öppna vidder. Mörka hitorier från den vilda västern kombineras med en fin balansgång mellan melankolisk country och psychedelia. Och Kassis sång matchar den musikaliska inramningen perfekt. Debutalbumet "Dear Dead Days" kom 2019 och fick strålande kritik men när hon sedan skulle ut och turnera vet vi alla vad som kom i vägen. Men nu när det blir möjligt att resa och möta publik igen är vi stolta och glada att Kassi Valazza väljer att komma till Skandinavien för första gången!

Kassi Valazza has a viscous, light gold voice. It swirls around in your head like whiskey in a snifter; vaporous, and intoxicating. For most of "Dear Dead Day" pedal steel and electric guitar lope along at half time, the in pocket rhythm section booming from deep in the low end. Its frequencies penetrate your flesh. The songs reverberate off your bones. Her lyrics drip down the inside of your skull. On the opening track "Cayuse":

"cause they're hard runnin' critters, and wild-eyed quitters / kicking up all they can find / that fool hardy man of mine"

Musicians with Southwest origins dependably bring a languorous relaxation –the slow pace a defense against the oppressive heat of the high desert– and a grim sense of gravitas, having walked among the bleached bones and arid landscapes. At times Valazza sings as if her lyrics are smoke she's exhaling.